Som sagt, jag vet inte hur jag ska börja.. Hur återberättar man typ konstigaste kvällen i ens liv. Det var många tårar som föll igår som jag stängt inne alldeles för länge. Jag trodde helt enkelt att jag var mycket starkare än jag var. Vem försöker jag lura egentligen? En kram var allt som behövdes för att min mur skulle rasa. Hade nästan glömt bort hur det kändes att krama dej men nu blev jag påmind igen.

Helt sjukt vad mycket minnen och känslor som kom tillbaka under kvällen och då insåg jag också hur mycket jag har förträngt. Nu låter det som att jag vill ha dej tillbaka men det är inte det jag menar. Finns så mycket jag saknar bara, saker jag aldrig kommer få uppleva igen. Att det ska vara så svårt att glömma och gå vidare.. Skönt att få prata av sej iaf och få en uppfattning av vem hon är. Jag kände att hon förstod mej väldigt bra och tänkte hela tiden på hur lika vi är, inte konstigt vi föll för samma kille. ;) Trots allt som hände så hade jag väldigt kul!

There is no words for how much you have meant to me.